tisdag 26 juli 2011

...hemska dagar...

...har det varit på slutet =(. Det som hände i Norge i helgen har gjort mej helt utslagen. Kommer aldrig att glömma hur det kändes på fredag eftermiddag vid 16.00 tiden slå på Facebook och se dom första inläggen om en "evt" bomb i Oslo. Slog på tvn för att kolla några nyheter, men inget, förutom lite på text-tvn...jaha tänkte jag, det kanske inte var så farligt då. Men sen kollade jag på CNN och BBC...ojojoj, hur det såg ut i Oslo =(...då var fortfarande inga döda rapporterade men man förstod när man såg tvbilderna  att det inte hade gått bra...sen kom rapporten om en "evt" skottlösning på Utöya och evt några skadade....ojojoj hur det utvecklades...finns inte ord. Så hemskt,hemskt,hemskt =((. 
Hoppas att jag och mina nära och kära, vänner och alla andra aldrig mer skall behöva uppleva såna dagar igen.
 
Jag vet det händer på andra ställen i världen, men det som jag tycker gör det här så hemskt är att en ensam sjuk person med förvrängd verklighetsuppfattning ( eller vad man nu kan säga är fel på honom ) kan hinna gå så långt och mörda så många människor innan någon får stopp på honom.
Fortfarande, i skrivande stund, är ungdomar från min hembygd saknade, och några kommer inte alls hem, andra har upplevd kanske det mest hemskaste man kan uppleva.

Detta är en bild från minnesstunden på torget i min hemstad Stjördal. Jag var inte där men har lånat bilden från en av lokaltidningarna.


Nu skall vi alla gå vidare men vi skall inte glömma det hemska som hände. 
Händelserna har fått mej och många andra att bli ännu mer stolta över vårt land och Norges Flagg skall fortfarande stå för en stolt nation med fina och varma värderingar. Det skall han IKKE få ta i från oss!!






Jag behövde få skriva av mej det här lite....


Och just nu värmer det så otroligt mycket att läsa alla fina kommentarer ni har lämnat inunder utlottningen i bloggen. Man blir så glad =), och så många kommentarer jag har fått! 
Jättekramar till alla läsarna från mej!

2 kommentarer:

  1. Det är mer än förståligt att du behövde skriva av dig! Själv har jag svårt att fatta att det verkligen hänt. Jag bort precis vid Gardermoen så det är ju ändå rätt nära, men ändå så känslomässigt långt bort på något sätt. Jag känner ju ingen drabbad eller så. Förhoppnings vis kommer händelserna att föra oss alla närmare varandra och få oss att ta vara på de vi har omkring oss!

    Kram på dig!

    SvaraRadera
  2. Det är så otroligt hemskt det som hänt. Kan inte sluta tänka på de drabbade ungdomarna och deras familjer ;-(.

    SvaraRadera